ambivalent

Som synes så funkar det inte så bra med bloggen just nu. Vilket känns ruttet eftersom det fortsatt trillar in en del besökare som förmodligen mest blir besvikna.

Orsaken till bloggstiltjen är solklar medan lösningen är klurigare. Jag har eg aldrig gillat bloggens nuvarande form utan namn och personliga bilder, det blir bara konstigt. Och det funkar dåligt med urorginaltanken med att blogga – att dokumentera på ett kul sätt som både vi själva och barnen kan titta tillbaka på om 5, 10, 35 år.

Så vad göra?! Acceptera läget och köra vidare i nuvarande form? Lägga ner helt? Byta format (helt lösenordsskyddat förmodligen)? Eller vad? Finns det andra tänkbara lösningar??! Skriv gärna en kommentar om ni har några kreativa förslag.

Ja det är det där jag klurar på. Skriver såklart mer när jag kommit fram till nåt, tills dess blir det nog tyvärr inte så mkt bättre i den här bloggen.

sol är ingen bra näring för bloggskribenten

men det kommer nog mer vad det lider (ska ju bli regn imorgon tex). Hoppas ni som fortfarande orkar hit har både förståelse och tålamod. Men ffa att ni också njuter mer av sommarvärme än bloggläsning!

existentiella spörsmål

Dom tänkvärda konversionerna kommer i stim just nu! Jag står och fixar med att göra Storasyster presentabel nog för att gå på dagis (vilket inte skall övertolkas).

Storasyster; Pappa… jag syns inte.

Jag; Jodå, jag ser dig.

Storasyster; Nej, pappa! Jag syns inte!

(Jag blir fundersam!)

Jag; Varför säger du så?

Storasyster; Du kammar håret framför ögonen!

logik som mognat fram över dom senaste 3,5 åren

Jag; Hoppsan, nu har det blivit fel sko på fel fot igen

Storasyster; Men jag hittade inte den andra skon

meningen med livet

Scen från tidiga kvällen idag efter en lång häktisk dag på jobbet:

Solen skiner, 18 grader varmt kanske, jag och barnen är på trädäcket i tunna sommarkläder och blåser såpbubblor så det står härliga till. Lillebror är mäkta imponerad och ropar förtjust ”OOOOJ” för varje lyckad bubbla och säger ”HEEEJ DÅ!” när dom stiger till väders och försvinner över hustaket. Dvs dom då som Storasyster inte lyckades fånga med sin nya rosa fjärilshov.

Lite småtöntigt kanske, men där någonstans stannade jag upp och på riktigt (!) tänkte att det här är meningen med livet!

Foto: netean

bortkastade skönhetsoperationer

Storasyster kunde inte sova och fick komma upp och mysa en stund med mamma o pappa i soffan. Hon är tröttmosig och vi tittar på Så skall det låta. Nanne Grönvall är i bild och storasyster utbrister;

Hon är gammal som mormor!

Hon brukar inte hänga upp sig på att nån är gammal så jag gissar att hon satt och klurade över att nåt inte riktigt hängde ihop med Nannes lite fixade utseende 🙂

för smart för sitt eget bästa

Lillebror ger oss ständig huvudvärk med sitt klättrande, han klättrar på allt han kommer över. Skulle man tex glömma att säkra en köksstol så kan man vara rätt säker på att han några minuter senare skriker förtjust när han besegrat mount köksbord. Vilket inte är bra när man har ett väldigt litet förstånd runt riskbedömning och konsekvensanalys.

Nu har problemet nått nya höjder, eller Lillebror har. Inte ens 1,5 år gammal har han räknat ut att han är stark nog att flytta en pall precis vart som helst och att pallen öppnar helt nya möjligheter.

Pallen måste ut. Det är antingen det eller barnsäkra allt upp till två meters höjd. Eller möjligen dags att satsa på den där barnhagen.

—–

Stjärnspelets uppföljning och avslut

Jag har ju inte riktigt återkommit i frågan om vårt belöningssystem för att lyckas förändra några mindre önskvärda grejor som fingersugning och problem med påklädningen på morgonen.

Enklast sammanfattar man det nog;

Succé – inledningsvis var hela saken spännande och i nån dryg vecka var genomgången och stjärnutdelningen kvällens höjdpunkt. Allt utom fingersugning blev dessutom genast bättre.

Inflation – efter ett tag försvann såklart nyhetens behag och även om vi alltså fick ganska bra resultat så kom vi inte runt fingersugandet (som tandläkaren varit mycket angelägen om att få slut på). Det blev liksom så många positiva förstärkningar runt det som gick bra att det viktigaste drunknade.

Förvirring – fyra olika premier och fyra olika beteenden som kunde ge premier var en aning mastigt.

MEN kläderna funkar, hon har blivit bättre på att vara försiktig med lillebror och matbordssituationen är mycket bättre. Så nu ligger det stora systemet på is och vi jobbar bara med belöningar med jämna mellanrum när Storasyster sköter fingersugandet (och låter bli att ersätta med Lillebrors nappar…) och faktiskt – succé där också.

Så om man skall sammanfatta kort – belöningssystem funkar men håll det enkelt och jobba med ett eller ett par saker i taget.

gläh??

Lillebror säger gläh till en hel massa saker (om han vill läsa en bok, om han vill nån pryl, om han är törstig osv) och vi har ingen aning!? Nån som känner igen det?

miljöskadad av en amatörfotograf

Jag är sen länge en glad hobbyfotograf och tar ganska mycket bilder på barnen, förmodligen mer än den genomsnittlige småbarnsföräldern. Därför var Storasysters resonemang vid pannkaksmiddagen inte så konstigt men inte desto mindre skrattframkallande:

Titta pappa! Jag har sylt och grädde runt munnen! Skall du ta foto nu?

Mora Träsk

..stod på menyn igår. Mycket folk, varmt (!) och kidsen njöt.

Och så länge barnen är nöjda kan det ju spela mindre roll att jag tycker att Mora Träsk består av två slitna gamla gubbar som mjölkar en gammal kassako som för länge sen passerat sitt bäst före datum…