datanördtips – dropbox

Eller snarare ett tips för er som liksom jag jobbar på flera olika burkar och mailar filer fram och tillbaka (och inte så sällan strular till det), gör slut på tramset! Detta funkar! På riktigt!Dessutom räcker 2 Gb (gratis) långt!

Om det verkar struligt (vilket det inte är) så fråga i kommentarerna så förklarar jag där.

svininfluensan – reality check

Tonen runt den här smittan har ju antagit flera skepnader. Skämtsam ibland, hetsk konspirationsteori (särskilt om man själv bjuder upp till dans, se kommentarerna) ibland och ganska mycket skrämmande nyheter. Men det är först när det blir allvar i ens närhet man verkligen vaknar till. Idag fick jag veta att en kollegas svåger var mannen i Malmö som avled efter att ha skickats hem två gånger när han sökt vård. Kollegan var med i SVT:s morgonsoffa i tisdags om någon råkade se det.

En annan kollega har en släkting som ligger i respirator.

Otäckt och det gör mig ännu mer irriterad över gänget som onyanserat pådyvlar andra åsikten att det är farligt och fel att vaccinera sig. Alla måste ha rätt att uttrycka sin åsikt men i ett krisartat läge där informationen är oklar och ofta motsägelsefull så känns det rimligt att tona ner sin yttrandefrihet till förmån för dem som vi gett förtroende som experter och sen låta folk få besluta sig i lugn och ro. Känner man sig då fortsatt osäker så skall man såklart vara helt fri att låta bli att vaccinera sig, det säger jag inget om. Det är pådyvlarna som är problemet.

Den som läst här ett tag vet vem jag främst är irriterad på, vill inte nämna henne eller hennes blogg eftersom jag helt enkelt inte vill ha hit henne efter att hon på ovan nämnt sätt (i denna blogg) försökt hetsa mig om mitt val vad gäller mina barn. Hon är i farten idag igen, hennes inlägg idag har titeln ”Vaccinskandalen! 250 000 försökskaniner väntar på sin spruta!” och inleds ”Stackars alla 250 000 barn som nu ska vaccineras. Skulle det inte vara bättre med lite naturligt förvärvad immunitet? Skulle tro det.” Nyanserad debatt?!

Men hennes sort finns det många av, jag har en på jobbet, och dom låter så mycket mer än majoriteten av sansade m-skor som respekterar andra m-skors fria val.

Som tidigare sagt; Är egentligen otroligt trött på ämnet men det går ju inte att värja sig och det är väl ganska tveksamt om man bör göra det.

försoning

Jag och Storasyster bråkade lite om hurvida hon borde springa runt med en stor tung låsvajer och riskera Lillebrors hälsa och den allmänna ordningen i vårt hem. Hon var för och jag var emot. Jag tog diktatorns roll och bestämde, försökte visserligen förklara men det var svårt att överrösta gallskriket från en tokarg 3-åring. Kaos rådde i 5-10 minuter varpå jag var tvungen att lämna och åka till apoteket. Plötsligen var det som att det var sista gången vi skulle ses och Storasyster sprang fram till mig i dörren: ”Pappa, Pappa! Man måste inte vara arg på varandra! Du kan få den här av mig.” Storasyster överräckte en försoningsgåva.

Sällan har jag blivit så glad av att få ett reklamblad!

—

Förresten; är nu lyckligt svinis-injicerad och jag mår som en prins! Sambon likaså. Bäst mår jag mentalt – ett otroligt störigt kapitel avslutat! Kapitel 2 – Storasyster har vi nu bestämt, det blir en spruta snart. Kapitel 3 – Lillebror ligger inte riktigt i våra händer just nu, oklart om vi är välkomna där.

det som mitt liv kretsar runt

1) Lillebrors sömn – igår ganska hyfsat. Jag sitter gärna uppe ganska sent o tar dom första ”smällarna” men det kom inte så värst mycket, jag kunde lagt mig i riktigt vettig tid. Och kära sambons utryckningar var också ganska humant proportionerade. Ikväll sitter jag här klockan tio i ett på natten och inser så smått att jag inte täcker upp för någon eller något. Gå o lägg dig pucko, känns motiverat.

2) Råtte-uslingen – ganska lugnt ikväll. Han var förbi några minuter och gnagde frenetiskt och sen tystnade det. En av två förklaringar föresvävar mig a) det är så pass varmt ute att han inte är motiverad nog för några stordåd med vår yttervägg eller b) han bröt igenom och sitter nu inne i vår vägg och gottar sig med någon kulinarisk högtid som han släpat hit från soptunnorna.

övertygad

Jag börjar med att be om ursäkt för svordomar och fult språk  redan nu, så är det gjort.

Nu är jag helt säker, det sitter en s*tans råtta under trädäcket och gnager på nåt. Det vibrerar i väggen så jag förmodar att den vill in. Ljudbevis här och rätta mig om jag har fel. Du får förmodligen höja ljudet, inspelat precis utanför altandörren. Visst låter det som att den tuggar på nåt metalliskt?!

Ok då var det väl klarlagt att det sitter ett litet kräk där under däcket. Vad gör man nu då? Enda vägen in under trädäcket (för min del, råttan har väl hundra möjligheter förmodar jag) är inne i en buske 3 meter bort från väggen. Är det ens lönt att tänka på en råttfälla utomhus? Kan man droppa ner gift mellan plankorna?

Otroligt störigt!

sömntortyr

Börjar misstänka att lillebror är ämne för CIA. 7 dagar – löjligt. Hoppas inte dom försökte knäcka några småbarnsföräldrar.

Men man är ju knappast ensam.

 

den lille raggaren

Lillebror attackerar vår laptop för femtioelfte gången på en halvtimme, jag plockar bort honom och säger kärvänligt ”hörrududu, din lille raggare”.

Storasyster en stund därefter när lillebror närmar sig ”Akta nu kommer raggar’n!”

man skall inte ropa hej

..men det är ändå imponerande. Den 27 oktober skrev jag om att tandläkaren gav order om stopp för tvåfingersugen. Grejen med fingrarna har varit en del av Storasyster så länge hon kunnat styra sina händer, tror jag. I alla situationer där hon behövt lite trygghet har fingrarna varit med.

Och nu 15 dagar senare är det så gott som borta. Inte ens på dagisvilan är fingrarna med.

Nån enstaka gång gömmer hon sig bakom en kudde i soffan och lyssnar man noga kan man höra ett försiktigt smackande. Om man då ropar hennes namn hör man ett tydligt smack, kudden försvinner och en tjej med världens klurigaste leende tittar fram.

Duktig tjej. Och duktig mamma, tror hennes listiga idé om oregelbundna positiva förstärkningar i form av större och mindre (men alltid inslagna) presenter har funkat. Alltid åtföljt av en hel lovsång av beröm. Alldeles oavsett hur bra eller dåligt det gått sen sist.

Lillebror å sin sida är familjens sorgebarn Han sover så otroligt uselt igen. Här funkar ingen som helst pedagogik! Det kan knappt finnas nåt mer tröttsamt än den ömsesidiga frustration man genomlider tillsammans med en sömndrucken plutt som nog inget hellre vill än att somna men som inte hittar rätt lugn. Men det ger sig ju. Förhoppningsvis.

skadedjur eller gullig granne?! + svinis snart ett minne blott

Vi har haft ett krafsande djur ute under det nya trädäcket några dagar nu. Det är ett lite svårdefinierat ljud men krafs eller gnag är det. Först trodde vi att det kom från väggen men det hörs tydligt att det kommer från trädäcket när man öppnar dörren. Och det slutar genast om man knackar i golvet.

Vår första tanke – råtta – ger ju hyfsat starka olustkänslor. Det har rapporterats om såna på området. Någon har tom fått in en rackare i huset. Och det vill man ju inte. Men öppna altandörren och vädra vill man kunna. Något av ett dilemma alltså.

Vår andra tanke – igelkott – ger mycket trevligare känslor.

Man skulle ju gärna vilja veta. Eller så bara bestämmer man sig för igelkott men låter bli att vädra..

—

Vi fick våra vaccinationsbrev idag. Dock bara för mig och sambon. Och det beslutet känns plötsligen väldigt odramatiskt och klart. Jag tror tom att konspirationsteoretikerna har hjälpt mig på traven, jag tar sprutan lite på pin kiv liksom..

Ska bli sagolikt skönt att lägga det bakom sig, nu ska vi bara ta det svårare beslutet om barnen. Förutsatt att vi får erbjudandet, vilket fortfarande är oklart.

svininfluensan

Inser att det, i ljuset av att människor ligger i respirator och faktiskt dör, är ganska ”litet” att gnälla över själva beslutet om vaccinationen men jag är så trött på alltihop nu. Samtidigt går det ju absolut inte att glömma hela saken (även man försöker). Mitt logiska tänkande är klart som korvspad i sak, det ÄR bättre att både vi och barnen vaccineras (om nu barnen erbjuds, vilket är oklart). Men samtidigt har ju konspirationsteoretikerna (som ju även varit här i bloggen och aktivt försökt spä på oron) gjort sitt till för att göra det mer bekvämt att inte ta ställning (man har ju liksom en ursäkt, det KAN ju finnas en oansenlig risk). Och där ungefär stannar tanken och börjar om från början igen. Och igen, och igen osv.

T-R-Ö-T-T-S-A-M-T ! !

—-

Nu har vi avverkat inte mindre än tre kalas för att fira Storasysters 3-årsdag. Kalasen: Dagisgänget, bara familjen (på själva dagen under veckan) och nu ytterligare några goda vänner! Inte konstigt om Storasyster kommer lida av storhetsvansinne framöver. Det får bli till och hitta en rymlig extern lokal i framtiden.

—-

Grattis DIF som ju är Granis lilla tejneseriehold som dansken säger! Det satt hårt inne men måste ha varit desto roligare efteråt.