pappaledig – hur gör man för att få papporna att få tummen ur?!


Det kom en fråga till bloggen:

Hej,

Jag jobbar som inforamtör i en mellanstor kommun i Sverige. Jag har fått i uppdrag att dra igång en informationskampanj som syftar till att få fler kommunanställda pappor att vara föräldralediga. Jag vill göra ngt sng/skoj/annorlunda/ball som får fler killar att vara hemma med sitt/sina barn. Har du tips & idéer? Vad får en kille att vara hemma? Givetvis kan jag tipsa om din blogg, men kanske krävs det något mer….Tacksam för svar!

Intressant fråga så jag uppmanar alla som läser här att bidra i kommentarerna!

Jag börjar; Förmodligen handlar det inte så mycket om balla idéer som det handlar om ekonomi så menar man verkligen allvar så är det ju faktiskt inte särskilt svårt – upp med stålarna, föräldralön som täcker så gott som hela förlusten som föräldraförsäkringen medför! Sen handlar det om att vara ruskigt säker på att inte tappa karriärutveckling för att man är hemma. Arbetsgivaren måste visa sitt gillande och erbjuda nån form av utvecklingssamtal och ge klara besked om hur inget kommer bli sämre av att vara borta (allra helst locka med nåt spännande efter återkomsten).

Men balla och annorlunda idéer?! Vet att stora företag som Astra och Tetra gör stora och ganska dyra satsningar minst årligen på aktiviteter för de anställda som har barn, bra underhållning och jättekalas med ponnyridning etc osv. Den grejen i sig gör kanske inte så stor skillnad men det visar ju att arbetsgivaren bryr sig om sina barnfamiljer.

Ett alternativ skulle kunna vara mindre och mer frekventa aktiviteter som engagerar kidsen (behöver ju inte vara svårare än mysig sagoläsning) samtidigt som papporna (och för all del mammorna) kan få en lugn fika med sina föräldralediga kollegor?!

Ah, jag kommer inte på nåt riktigt kreativ, kom igen ni andra, in i kommentatorsbåset!

Update: Peter har slängt in frågan hos sig också, kul! Ju fler desto bättre, bara berätta här så vår vän informatören hittar dit.

Annonser

9 responses to “pappaledig – hur gör man för att få papporna att få tummen ur?!

  1. Hej!
    Jag måste nog faktiskt säga att jag tror att de två största problemen är:
    1: Mammornas mer eller mindre uttalade vilja att vara hemma så länge det går vilket därmed gör det svårare för pappan att våga vilja vara hemma. Inkl pappans tro på att han inte vill eller kan vara hemma lika mycket som mamman så han låter henne som vill mer…
    2: Många familjers (ofta) felaktiga eller överdrivna tro på att deras ekonomi kommer förlora så enormt på att pappan (om han tjänar mer) är hemma. Klart familjen kanske förlorar en del men antagligen inte så mycket i slutändan som många tror.

    För oss familjer som redan är övertygade om att båda ska vara hemma länge är ju uppmuntran i form av föräldralönetillägg osv mycket välkommet men jag tror att information osv ska inrikta sig på punkterna ovan. Jag läser mycket på Familjeliv osv om sånt här och ser att det ofta är de två punkterna som återkommer i diskussionerna hos de där pappan inte är hemma.

  2. Jag har aldrig varit pappaledig. Och så länge jag inte har någon som kan ta andra delen av försörjningen kommer jag aldrig att kunna vara det heller. Vi hade en jävla otur med föräldrapengen (vi fick båda grundbelopp – totalt felaktigt om jag får säga det själv), och när barnets mamma väl började jobba hade vi inte råd att förlora ens några hundralappar. Jag tjänade någon eller ett par tusingar mer än henne, men det var det enda som gjorde att vi kunde betala hyran.

    Det var en totalt vidrig tid i mitt liv, och det gick helt stick i stäv med mina drömmar om faderskap. Jag skulle så jäkla gärna haft förmånen att få vara med min dotter, inte minst därför att det kanske kunnat förhindra min skilsmässa.

    Till nästa barn så!

    Men. Frågan var ju – hur få fler pappor att ta föräldraledigt?

    Jag skulle nog vilja påstå att det bortsett från ekonomi också handlar om status. Samhällssynen på föräldralediga pappor är, i alla fall till viss del, att ”Det är sånt de ska göra, papporna. Då blir det rättvist.” Och det är ju inte särskilt positivt.

    Jag hoppas att folk i framtiden kan börja se det som ett privilegium, en förmån och en nödvändighet för både pappa och barn. Det handlar ju om långt mycket mer än om rättvisa mellan könen – det handlar om det underbara i att få vara med och uppleva sitt barn, forma det, fostra det och lära sig älska det, samtidigt som barnet vet att pappa är någon att lita på och älska.

    Om tankesättet istället (på allvar) var:
    ”Det är varje pappas skyldighet men framförallt rättighet att få vara med sitt barn. Det är en nödvändighet för både barn och pappa för att barnet ska kunna växa upp på ett bra sätt.” så kanske attityden varit annorlunda.

    Det pratas mycket om att pappor ”borde” ta ut sina dagar, men det är just mest prat. Ingen tar det på allvar. Det känns lite som ett pojkstreck att inte göra det, nåt som klacksparkas undan.

    Jämför med reaktionerna på de mammor som inte tar ut SINA dagar. Då blir det ju en jäkla massa tjafs; myndigheter, arbetsgivare, vänner, familj, BVC och fan och hans moster ifrågasätter till tusen och menar att kvinnan måste tänka på barnet och ”är det inte orättvist mot ditt barn” och ”stackars dig” och ”klarar verkligen Anders av att vara hemma med lillan?”.

    Om motsvarande hade varit sant för de män som inte tar ut sina dagar hade saker och ting varit annorlunda.

    Så långt problematiken, som jag tolkar den. Hur göra?

    Inte lätt. Långtidspåverkan. Att jobba med attitydförändring tar ju en jäkla tid. Vad man än gör måste man hela tiden se till att arbeta efter idén att förändra synen på pappaledighet. Ett Sisyfosarbete nära nog, men någonstans måste man börja.

    Men. Informatören ifråga kan ju arbeta med vad jag gärna kallar ”klubbmetodik”. Det innebär helt kort att man skapar något attraktivt som bara vissa (de föräldralediga papporna) får vara delaktiga i. Det kan vara ett ”sällskap” som får komma på finare middagar någon gång (eller flera – kanske någon gång i månaden). Det blir lite som en ”hemlig klubb” med särskilda regler och kanske någon nål att ha på jackan, så att man känns igen som en riktigt bra kille. De som inte är föräldralediga får höra hur trevligt det är. De vill också vara riktigt bra killar, och tar kanske steget för den sakens skull.

    Det låter måhända banalt, men på tidigare arbetsplats har jag nått stora framgångar med precis samma principer.

    En annan grej är topplista. När jag pluggade hade lärosätet problem med att forskarna sällan publicerade något. Då lades det på hemsidan upp en lista över vilka som publicerat flest artiklar och böcker. Det tog någon månad så rasslade det till och utgivningstakten blev snarast frenetisk. Den som vann fick något symboliskt pris. Jag tror det rörde sig om en liten mässingsplatta med namn och år på något ”monument” i någon central byggnad.

    Det här skulle fungera på större arbetsplatser som kommunorganisationen eller i landstinget, där många kommer i kontakt med intranät där listan kan läggas upp.

    Jag vet också att flera kommuner ibland utmanar varandra för att till exempel öka användandet av cykelhjälmar. De är väldigt noga med att låta kommuninvånarna veta att det är en tävling på gång, och satsar pengar på att marknadsföra den. Det brukar slå väldigt väl ut. Samma tävlan kan man försöka införa på kommunens större arbetsplatser (som till exempel Landstinget, kanske i kombination med topplistan?).

    Jag är medveten om att det inte är lätt och kanske inte alls varken roligt eller precis vad informatören letade efter, men det är alltid något.

  3. Whoa. Det blev rätt mycket ser jag…

  4. Otroligt intressant frågeställning. Jag ska fundera lite och återkommer!

  5. pappabloggen2

    Kul med tankarna! Visst är det en otroligt intressant fråga, det är ju egentligen paradoxalt att vi pappor tar ut så löjligt lite av det som är ett privilegium utan dess like utanför Sveriges gränser. FUNDERA o SKRIV mer!! Mamma- o pappabloggare där ute får gärna ställa frågan på era bloggar o kasta in en länk här så hittar vår vän informatören till era svar också. Eller länka hit folk, funkar ju också.

  6. Föräldrapenningskvotering? Dela dagarna rakt av mellan båda föräldrarna alltså. Tror det är det enda som funkar, för nej – det är ingen rättighet att kunna välja själv hur dagarna ska fördelas (tycker jag). Kängurupojkens pappa formulerar det bra här: http://www.viforaldrar.se/bloggar/kangurupojkens-pappa/2010/02/09/tvinga-oss-foraldrar-att-ta-samma-ansvar/index.xml

    Tills dess får vi damer i fertil ålder vara ruskigt säkra på att tappa i karriärutveckling, oavsett hur många barn vi skaffar och hur länge vi är hemma med dem.

  7. Jag tycker också att dagarna ska delas lika. Visst, det var jävligt surt att behöva gå tillbaka till jobbet när Skolbebisen bara var lite över halvåret, det var ju så mysigt att bara vara hemma med henne. Men att förvägra Magistern rätten att vara hemma med sitt barn kan jag inte med. Tror dock att det bästa är att lagstifta. Annars får man inte igenom förändringar. Tror jag.

    Visst finns det mammor som vägrar låta männen vara hemma, men jag tror inte det är så vanligt egentligen. Eller? Snarare tror jag det handlar om var mannen arbetar. Hur är kulturen där? Har en bekant vars man arbetar på ett indiskt företag baserat i Sverige och därmed lyder under svenska lagar, men han har endast varit föräldraledig under semestermånaderna. Enligt honom blir man obekväm på arbetet om man börjar vara föräldraledig under året. Så ingen är det där. Och då var inte han det heller. Jag kanske är naiv men jag fattar inte alls det. Han har ju rätt att vara ledig! Skit i jobbet liksom och var med ditt barn. Eller?

    Och att tappa i karriärutveckling: det har inte stämt för mig. Jag var hemma i ett halvår lite drygt, kom tillbaka och avancerade på jobbet och fick ett ordentligt lönepåslag. Dessutom har hela föräldraledighetsgrejen hjälpt mig enormt i mitt jobb. Prioriterar helt annorlunda och fattar andra (bättre) beslut nu tycker jag.

    Långt och flummigt svar 🙂

  8. Hejhej…Funderar lite på det här med fördelningen av dagar..En möjlighet som kanske skulle göra det ”lättare” att ta ut föräldradagar kanske är möjligheten att man kan ta ut två dagar i veckan exempelvis. För jag vet personligen att min gubbe skulle inom snar framtid klättra på väggarna om han var ”tvungen” att vara hemma mer än en månad på raken…Jag menar det kliar i honom oftast efter bara en sjukdomsvecka så hur skulle inte då en månad vara? Även om han då umgås med sitt älskade barn!?? Fram för flexibilitet i hur man kan ta ut sina föräldradagar! Många har ändå en hel del socialt liv via jobbet och det blir ju tungt att vara utan….Hmm…nu när jag tänker på det kanske man kan rädda upp sin familjs ekonomi på det viset med för den delen… 😉

  9. Informatören

    Hej alla,

    Tack snälla för era tankar & ert engagemang. Jag har fått ordentlig hjälp på traven i utformandet av kampanjen. Jag har ett par idéer som jag ska presentera för chefen på onsdag. Jag har tagit från tårn på vissa punkter och som vanligt får det inte kosta för mycket pengar när man ska göra något, men jag att det kommer bli bra. Givetvis kommer jag underrätta er när vi har bestämt vad kampanjen ska inneålla.

    Vi hörs!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s