trots på riktigt


Ganska länge har vi sagt till oss själva att nu är trotsåldern är hos oss. Bara för att en kort tid senare se tillbaka på det som var, le och inse att dåtiden var ju rena barnleken.

Men NU är jag helt säker, vi är definitivt inne i trotsåldern! Vi har en treåring som har pubertala humörsvängningar, ena stunden totalt underbar och söt för att i nästa visa upp en obegriplig talang för att skapa kaos och bråk.

Farmor var här i helgen och bjöd Storasyster på sylt-rost-macka. Ganska oskyldigt men kärleken till denna gastronomiska sockerhögtid växte sig lite väl stark på kort tid samtidigt som vi redan sen tidigare har problem med frukostsituationen. Således satsade vi i morse på den elakt konsekventa linjen; ”Sylt-rost-macka äter man på helgen och endast då” vilket i sin tur ledde till (och nu överdriver jag inte) 20 minuters oavbrutet gallskrik och tokstampande i golvet för att få sin igenom sin mänskliga rättighet – en rostad macka med sylt. Ingen har någonsin haft elakare föräldrar!

Men den typen av explosiva situationer är väl egentligen inte det stora problemet. Det riktigt jobbiga är att VARJE enskilt val av klädesplagg kan bli en katastrof, att läggning kan vara en process om 45 minuter bara för att komma till tandborstningen, att varje måltid kan sluta med med oändligt tjat (vilket vi iofs bestämt lägga ner helt) utan att ens en halvt vettig påfyllning av näring blivit av. Även om långt ifrån alla situationer blir jobbiga så är det onödigt spännande med alla dessa vardagssituationer som KAN bli katastrof. Och allra helst då i stressade lägen… Men stresstålig lär man ju bli med tiden.

—-

Sjuksituationen har förbättrats radikalt, får se om det håller men vågar ändå hoppas!

Annonser

9 responses to “trots på riktigt

  1. Märks att ni också har en liten drama-queen! Vi har nog (hittills) varit ganska förskonade, men å andra sidan kanske vi ger med oss lite för lätt. Eller som jag föredrar att kalla det – välja våra strider…
    Angående maten så vet du väl vad Annika Lantz har sagt: ”Egentid är att krypa under bordet och torka upp matresterna efter barnen”. 😀
    Får jag länka till dig från min blogg förresten?
    Kram!

  2. Bra att ni är friskare! Och det verkar ju som om jag har ett och annat att lära mig om trots. Jag är, liksom du varit, övertygad om att – fan, vad trotsig hon är. Verkar som om jag få revidera min uppfattning inom en hyfsat nära framtid. Eller så är jag förskonad från slika renodlade trotsyttringar…

  3. Kan inte annat än att känna igen mig/oss. På skolan/dagis har vi en lättare form av ”uniform”, det underlättar ibland…

  4. pappabloggen2

    Julia; haha ang Annika Lantz, hon är skön! Välja strider är rätt men svårt.. Självklart får du länka!

    Peter; Så är det nog o jag är helt säker på att vi har mkt kvar att lära men hoppas vi nått fram till nån sorts ”maxvolym” 🙂

    Nina; Jag tycker fasen uniform är rätt, varför göra den saken svårare än nödvändigt?! Skulle du förorda det i Sverige som har erfarenhet?

  5. Välj era konflikter är det ändå jag kan säga. Spelar ju ingen roll om barnen missar en måltid då och då; hon kommer inte svälta. Och om hon vill ha klänning utanpå termobyxorna, låt henne gå så. Säger jag som inga barn har än, dock en mamma som är förskollärare! 😉

  6. Men hjälp. Jag fruktar framtiden 🙂

    Annas tips låter som hur jag tänker att jag ska agera i framtiden.

  7. Min värsta mardröm när jag själv får barn är de där utbrotten som man ser andras ungar få i affären/bussen/andra obekväma ställen. Har ni kommit till dem än? Känns som kulmen på trotset på nåt vis.

  8. Det handlar knappast om regelrätt uniform, det är en blå pikétröja alt vit -shirt (vid idrott) och sen valfria mörka byxor/kjol (numera är jeans dessutom tillåtet – bara mörka och ej håliga). Jag skulle nog, trots viss enkelhet, inte förorda uniform men inte heller avskräckas vid tanken av införande av en lättare variant. Kluven, det är enklare men kanske lite tråkigare…

  9. pappabloggen2

    Önskar att det vore lättare att välja strider.. Någonstans måste man ju också vara den som är tryggheten o visar vägen?! Och en hel massa strider är ju inte valbara. Tex att ha på sig ytterkläder i -5 och snöoväder!

    S; nja men det är verkligen bara en tidsfråga!

    Nina; tycker den där lightvarianten verkar ypperlig. Tråkig för all del men tror kidsen struntar i vilket när dom leker på dagis/i skolan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s