..så känns det mest av allt runt detta med klimatmötet. Tror det hade känts så även utan små barn i familjen men just med tanke på dem så känner man sig verkligen orolig för framtiden. Oavsett vad man tycker om vetenskapen runt klimatfrågan så känns det dels som alldeles för mycket rök för ingen eld alls, dels är det en sak som är helt orimlig att chansa med. Och visst – det är en ofantligt komplicerad fråga men det är ändå bara pinsamt att världens ledare ser så kortsiktigt på sina egna respektive nationers framtid. Egentligen handlar oförmågan att kompromissa (och komma fram till en vettig överenskommelse) naturligtvis om politikernas rädsla för att bli impopulära på hemmaplan. Småaktigt, egoistiskt och fegt!
Kan se framför mig hur barnen frågar om 15-20 år; varför gjorde ni inget medan det fortfarande fanns tid?!
Tror inte det räcker med att skylla på att Kina och USA inte ville?!
Pappabloggen två 
Jag håller helt med dig.. jag skäms över att tillhöra mänskligheten. Jag kan förstå att man vill se till sina egna länder, men om världen går åt h-ete kommer det inte ens finnas några länder kvar.
Det känns som att ingen ens skulle ta det på allvar om inte media fanns och rapporterade till omvärlden.. det är så sorgligt.
Jag skulle vilja skälla ut dem, men frågan är väl om de skulle lyssna, ens om jag fick möjligheten??
Ja, jag tycker som du. Det är skamligt att klimatmötet blev en sån flopp. Men det hjälper inte att ondgöra sig över Kina och USA. Det enda som alltid fungerar är att gräva där man står, och ändra på sitt eget livssätt. Långsamt leder också någonstans.
Nä, det räcker inte. Vi har ett ansvar.
Men nu ska vi inte vara så pessimistiska. Besvikna, ja. Vi hade helst gått ännu längre. Men detta kanske var det vi egentligen kunde förvänta oss. De andra länderna är inte ”där” ännu. Men det positiva är ändå att det faktiskt är första gången någonsin som USA och Kina skriver på något sådant här (även om det inte är lagligt bindande, än). Man fick även med en referens till att varje lands åtgärder ska granskas av det internationela samfundet (vilket var ett framsteg) och vad gäller finansiering till u-länderna kom man överens. Det finns även en referens till 2 grader. Inga exakta detaljer för varje lands minskning men detta kommer med tiden, det finns en tidsplan för att rapportera in detta.
Så det handlar om vad vi gör detta till. Om vi ser det som ett misslyckande kommer vi inte långt. Men om vi ser detta som ett första steg och ser till att jobba hårt det här året så kan vi så småningom (inom en tvåårsperiod) få till alla detaljer som behövs samt göra överenskommelsen till ett bindande avtal.
Kyoto sågs ju också som ett misslyckande från början och se hur det hyllas nu. Visst, Kyoto var bindande från början men USA och Kina var inte med. Nu är de med, typ, och vi måste bara dra in dem hårdare. Jag tror att de kommer ha svårt att stoppa detta och dra sig ur nu.
Så tycker den eviga optimisten! 🙂