fars dag


Läste i en annan blogg, apropå fars dag, om en frånvarande far och besvikelsen över det. Jag är ju själv uppvuxen med en extremt frånvarande far. Träffade honom aldrig och när han väl tog sig mod, sisådär 25 år sent, så gick han bort innan vi hann träffas. Det där sista med att jag aldrig fick se honom är jag besviken över men i övrigt är jag inte besviken. Man måste ha några förväntningar för att kunna bli besviken och det har ju aldrig haft chans att bygga upp.

Tvärtom – jag är på sätt och vis lite tacksam för den närvarande-pappa-garantin han skapat i mig. Alldeles oavsett vad som sker för övrigt i livet kommer jag aldrig bli frånvarande. Sen hoppas jag att man kan leva upp till mer än att bara finnas i deras närhet men det är ändå den basen som allt annat byggs på.

Så – får se om man gjort sig förtjänt av en slips eller ett par morgontofflor imorgon då?! Glad fars dag alla goa gubbar med kids därute!

Annonser

5 responses to “fars dag

  1. Jag blir väldigt glad när jag läser mer än en pappablogg där papporna som skriver själva haft frånvarande pappor. Inte för att de haft frånvarande fäder utan för att de trots det (eller kanske just på grund av detta?) själva verkar vara väldigt närvarande pappor. Det behöver inte alls vara så att man bara för sina föräldrars beteende vidare – på gott och ont antar jag, men i de fallen jag tänker på på gott.

  2. pappabloggen2

    Precis! 🙂

  3. Vad fick du? 🙂

    Har en väninna som fick barn med en man vars mamma typ drog när han var 8 år. Pappan var deprimerad under lång tid och han fick ta hand om pappan (lära sig laga mat och städa när han var 8 år osv.) och han träffade mamman VÄLDIGT sporadiskt. Hon å andra sidan gifte om sig och fick barn med sin nya man, en pojke som hon inte ”övergav”.

    Tyvärr blev inte min kompis pappa som du som verkligen inte ville göra samma sak utan han såg väldigt lite av sin dotter från att hon var kanske 1½ -2½. Sedan funkade det ganska bra i ett år (delad vårdnad) men sedan började de bli sämre och efter att tjejen har fyllt 5 år så har hon inte sett röken av honom. Nu är hon snart 10 år. Min kompis nya man har adopterat henne (den biologiska pappan blev inbjuden att komma gång på gång men kom aldrig) men hon saknar såklart sin riktiga pappa och pratar om honom mycket. Blod är tjockare än vatten antar jag och hon är inte arg (besviken dock) och skulle förlåta honom så fort han tog kontakt. Men tyvärr kanske han inte tar sitt förnuft till fånga förrän tjejen är 20? Då har de förlorat så många år.

    Jag tror att pappan mått psykiskt dåligt och kanske gör det fortfarande. Men även om det förklarar hans beteende så ursäktar det ju inte honom däremot.

    Så trist att sådant här ”går i arv” så att säga. Sådan tur att du brutit den ”traditionen”!

  4. Jag är säker på att du förtjänade både slips och morgontofflor! Eller kanske en handduk? Vad blev det?

  5. pappabloggen2

    Kallingar såklart 🙂 mkt välbehövligt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s