tvivel om tvivel


Ibland hickar jag till när jag läser saker jag tidigare skrivit. Tex nu, för när jag läser mitt senaste inlägg känns det som att kontentan var att jag är en ateist som missbrukar den kyrkans ”tillgångar”. Förstår inte riktigt varför jag ältade den problematiken över huvud istället för att fokusera på det faktum att det var en lyckad dag med en vacker ceremoni. Och dessutom att det var en fantastiskt trevlig mottagning efteråt – många (för mig) nya och härliga bekantskaper i mammans släkt, god mat och dryck och som lök på laxen visade sig vädret på sin allra bästa sida. Tack mormor och morfar för en helt enkelt fantastisk dag!

Jag vill bara inflika till mitt eget försvar… Jag inte är ateist. Att jag lyssnar och tar in när jag går på gudstjänst. Dop av eget barn, god väns bröllop eller vad det nu kan vara. MEN jag är inte hängivet kristen och mitt tvivel är större än min tro. Vilket gör att man ju ändå känner sig som lite av en bov när man på ett eller annat sätt är delaktig i en kyrklig verksamhet.

Förmodar att det finns väldigt många andra som upplever ungefär samma moraliska dilemma och att det här försvarstalet är rätt överflödigt men…

Annonser

2 responses to “tvivel om tvivel

  1. Jag tycker att det är sunt att tvivla! (på vad som helst) Vi tänkte nog som ni (fast tvärtom) Vi har inte döpt Leo av den enda anledningen att han får välja själv hur han vill göra när han blir äldre. Vill han konfirmera sig är det bara att döpa sig först…

  2. Också en klok väg! Vi är nog lite traditionellt lagda bara.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s